Reflektioner från den internationella konferensen

Jag är väldigt glad över inbjudan till konferensen och att jag åkte. Den gav för det första ett större perspektiv på hur Sverige och andra länder ser på cannabisfrågan. Det är nyttigt att komma ut ur sin egen lilla ankdamm och se hur andra länder diskuterar forskning och behandling, vilket läge de har, och vilka utmaningar de ser.

Det som slår mig mest är hur långt i framkant vi faktiskt är inom nätverket för cannabisbehandlare och HAP i Sverige.
All den forskning om hjärnan och påverkan som presenterades känns inte som någon överraskning, utan är välbekant så när som på något undantag. En person i publiken som ställde en fråga till Nora Volkow, nämnde också samtidigt att det är viktigt att behandlare och andra kan få ut budskapet om hur cannabis påverkar hjärnan på ett lättfattligt sätt. Ett sätt som alla kan förstå, inte bara forskare.
Tänk att det faktiskt är vad vi gör i nätverket, många av oss varje dag.

Vidare tar jag med mig en nöjd känsla av att det inte på något sätt är några tveksamheter från politiskt håll att bekämpa legaliseringstendenser, och att man vill ge utrymme för metoder som hindrar att unga börjar röka cannabis. Det känns som ett tydligt och klart budskap att man inte nonchalerar detta politiskt, vilket kan vara jätteskönt att veta i tider där faktiskt vissa ungdomsförbund gått ut och förespråkat legalisering.

Det var också intressant att höra om internetbaserad behandling, vilket jag tror är en framtidsfråga.

Det tog ett tag innan jag förstod att Tysklands behandlingsprogram Candis inte hade drogfrihet som mål. Man är så van att det alltid är vårt mål. Jag fattade inte först hur de kunde klara en haschavvänjning på 10 samtal, när rökstoppet inträffar först samtal nr 4, men sedan förstod jag att det faktiskt inte är drogfrihet som gäller... känns så ovant och jag tänker att vi aldrig släpper vårt mål om drogfrihet i en HAP som faktiskt fungerar. Tänk om vi hade fått utvärdera allt från 30 års erfarenhet..... då hade vi haft mycket mer än Tyskland på fötterna. Än är det inte för sent, så nu ska jag se till att sammanställningarna kommer in till Petrell!